Eighteen seconds before sunrise

Bild: Katten Järry hemma hos mormor och morfar, förra vintern. Världens spattigaste och spralligaste varelse.

Vill alltid tidigare velat bygga barrikader för att förhindra
just sådana här tillfällen. Ni vet, när känslorna blir superstarka, även om det inte alls är dåliga känslor så blir det overload och jag vet inte alls vart de ska ta vägen, har lärt mig på senare år att det inte är farligt att visa de öppet, man behöver inte alltid vara logisk och praktisk och sansad, varken för egen eller andras skull. Ibland mår andra bättre av att få se exakt hur mycket kärlek man känner.

Typiskt att det krävs att en av bästa vännerna förlorar en släkting som hon älskar och står nära, för att jag ska vakna upp ur mitt tillstånd av självinlärd känslomässig skepticism, och förstå hur viktigt det faktiskt är för mig att känna och om så krävs - bli överväldigad också. När man har ägnat större delen av sina tonår med att förminska och stänga in av behövliga skäl så kan man lätt glömma bort att hitta tillbaka. Trivs så mycket bättre med mjukheten ändå, än det hårda skalet man byggde upp.

Tänker ganska mycket på lillebror inatt, om hur sensitiv han kan vara, så mycket känslor och lyhördhet som man lätt kan missa om man inte känner till hela personligheten, alla de där fina förtjusande egenskaperna som jag ibland också glömmer bort att han har, man brukar säga att av barn får man alltid höra sanningen. Tyvärr har barn också väldigt lätt för att känna skuld och en otrolig (om än sorglig egenskap) att ta på sig vuxenvärldens problem, göra de till sina egna och i alldeles för unga år tvingas tänka diplomatiskt, har man som i våran familj många starka åsikter och få medlare så kan jag förstå att det till slut blir kortslutning för lillebror och att han hanterar på det sätt som känns naturligast för honom - att leva om och på så sätt ta uppmärksamheten från konflikter. Det har blivit en så stor del av hans beteende att jag nog glömt bort att se, uppmärksamma och berömma allt det fina bakom den där stökiga fasaden.
Förra helgen tog jag och mormor ta hand om honom, vi behövde den där kvalitetstiden med honom känner jag, sist jag och han umgicks ordentligt var tidigt i höstas.

Diskuterade negativa tankebanor med en vän tidigare i veckan och tycker liksom henne att det har blivit alldeles för mycket fokus på allt värdelöst, både privat och på skolan. Man kan ju onekligen inte blunda för allt fel och dumt som dagligen kastas upp i våra ansikten via media, men man kan kanske styra vart vår energi hamnar när man väl är hemma? Försöka duger, även om jag fått höra att jag till naturen är litet utav en pessemistisk person :P

Nattens bäst-lista:
 *Snart jul
* Om några dagar kommer A hem <3
* börjar få grepp om det här med matten
* Baileys-tè
* julskivor
*  Katten Adolf som har varm päls.
 * styra upp/söka sommarjobb till veckan
 * hitta låtar åt blandskivan till pappa
  * har världens stördaste och underbaraste konstellation av familjemedlemmar och vänner
   * Havregrynsgröt. (sjukt gott)
 
Pusshejdå och God morgon, nu har jag varit vaken precis hela natten så nu är det dags för frukost och om två timmar: Skolan.

Nattens låt: Sigur ròs - samskeyti. Kan möjligtvis vara så att det är världens bästa låt. Någonsin, har lyssnat på den under perioder i tre-fyra år nu, får fortfarande goosebumps av välbehag när jag hör den.

Sådär ja, yet another välbehövlig ta bort blogginlägg från bloggen-rensning. Vet inte riktigt varför men det börjar bli lite utav en vana (eller ett dåligt ticks) när jag inte skrivit på länge. Hade mer eller mindre glömt bort hur välbehövligt det kan vara att skriva av sig ibland, dagböcker i all ära men jag tappar ändå bort de, slarvig som jag är. Dessutom är bloggforumet bättre, men kan bara radera ett inlägg som man inte orkar ha kvar ;) Nu är det lite mindre än en månad kvar till jul, kanske världens bästa högtid (tätt följt av midsommar och naturligtvis, för att inte reta upp pappa i onödan - fars dag) måste mentalt slå mig själv på fingrarna för att ine börja julpynta nu mitt i natten, vill så himla gärna ha fint innan jag åker iväg med nattåget imorgon, ska försöka hinna imorgon eftermiddag.
Verkar som att de flesta kommer  hem till byn i jul (även om jag fortfarande tycker det är oklart vems år det är, mammas eller pappas? jättekrångligt att ha skilda föräldrar ibland!) alla mostrar, deras respektive och barn. Förutom "Irländarna" då tyvärr men i och med den kommande sommarens bröllop förstår jag att det behövs sparas pengar, maya får väl se Sverige-tomten via skype i värsta fall. (vad gjorde man innan internet? :p)

I-lands-jul-problematik: Hur fasen ska jag hinna överallt under jullovet? julafton hos mormor och morfar, till Lycksele i  några dagar under mellandagarna och spendera tid med farmor, farfar, faster och kusiner förhoppningsvis hinna ut till stugan där och köra lite skoter. (hoppas på att Melker inte har några "jätteviktiga" elitseriematcher då så att han hinner vara hemma)
Samtidigt vill jag försöka vara hemma i stan så mycket som möjligt också då A åker tillbaka till falun efter några veckor och då ses vi inte igen förrän jag har sportlov. (Distansförhållanden är ganska så jobbigt ibland)
Man kanske ska klona sig själv lagom till stora högtider?

Nyårsafton har jag hyfsad koll på iallafall (mig själv alltså, ingenting annat, måste fortfarande styra upp det här med mathandling osv) antingen blir det hela kvällen i en bygdegård en bit utanför stan i goda vänners lag eller så blir det middag först hemma hos moderskapet med tillhörande gigantisk mosterskara, för att sedan släpa mig ut till bygdegården så fort som möjligt.
Gud ändå vilka löjliga problem, men man ska väl vara tacksam för att det är sånt här som upptar ens tankekrafter kring jul, hade kunnat vara värre saker.

Just ja, skrev lite om nattåg innan jag började med min ynkliga hinna med allt-utläggning.
Åker nämligen iväg till Göteborg och trollhättan under helgen, för att träffa pojkvännen, vi ska bo på vad som verkar vara ett sjukt coolt hotell under en natt. Efter det åker vi till trollhättan för att gå på filmfestival, se på filmer och jag ska träffa filmvänner jag inte sett på galet länge samt se deras filmer och sådär, kommer bli bästa rekreationshelgen på år och dar.

Nu är klockan halv fyra på morgonen, har alltså misslyckats med mitt mission att ställa om dygnsrytmen. Nåja, om jag somnar nu så får jag några timmars sömn iallafall.

vi ses i marschallens skugga, Amen.